Bror Ivar ska försvinna, kanske för alltid, IGEN!!!!!!!11

(detta inlägg har godkänts av min bror, Ivar Lethin)


”Ivar”, 2006, 28cm x 33cm, blyerts på papper

Imorgon åker min bror iväg för att under tre månader studera klassisk tantrisk yoga. Under trekvarts år har han lagt undan en tredjedel av sin inkomst för detta ändamål, vilket är högst beundransvärt med tanke på att han endast jobbar 75% som busschaufför och därför erhåller en ynklig lön.

Han vill undersöka huruvida det är möjligt att frigöra sinnet från präglingar och föreställningar som förvränger hur han upplever livet. Han känner sig förvirrad av, och är inte helt överens med vad som blivit ett otympligt redskap genom vilket han förnimmer verkligheten. Han tror att klassisk Yoga är en lära som kan hjälpa honom integrera kropp och sinne på ett harmoniskt sätt och så närma sig en frigörelse.

Han ska genomgå ”Tremånaders Sadhana retreat”Håå Kursgård, som ligger i södra Småland.


kanske det sista kaffet någonsin

Intressant är hur Ivar från vänner och anhöriga (däribland mig) mötts av skepsis inför sitt företag. Det framförs oro för att han ska vilseledas och utnyttjas. Grunden till oron finns främst i ett av villkoren för deltagande i kursen.

”Vi ber dig meddela dina anhöriga att du inte kommer att ha någon brevväxling och att det inte är möjligt att ringa till dig eller besöka dig under kursen – och att du inte heller kommer att kontakta dem.”

Jag kan se det framför mig; det kommer bli mynta, lavendel, eteriska oljor och hjärntvättning på Ivars lilla stjärt. Fingrar i anus, ormhufvudsknopar genom tarmsystemet, och namnbyte. De kommer raka av honom håret och få honom att tro att han är värdelös.

Nä men seriöst, man kan nog förvänta sig att Ivar i april kommer återvända som en förändrad person. Jag kan i skrivande stund inte förneka att jag faktiskt känner en viss sorg över att vi tillsammans kanske aldrig igen kommer finna nöje i prata bajs och/eller moderater …*snyft*… men, thus is life. The times they are a-changin’. Och hey, a rolling stone gathers no moss!
Inte heller jag kommer vara densamme om tre månader. Utöver mina vanliga fascistiska förehavanden går jag kanske helt hokus pokus. Jag blir utan Ivars dagliga negativa inflytande. Det kanske blir andningsövningar, positiva mantran och huvudstående. När fan ska folk oroa sig för MIG??!

Nej, seriöst, av två anledningar är vi oroliga över Ivars framtid:

1. Vi är naturligt rädda för förändring hos vänner. Det hotar sammanhållning och trygghet in da clan.

2. Vi tjänar en och endast en Gud – den monetära guden. Vi är kapitalister, och det är svårt att se hur Ivars personliga resa ska kunna gagna degen. Vad ska han överhuvudtaget ut på äventyr för när hans framtida plats i ekorrhjulet så endast blir mer svårdefinierad?

Dessa anledningar blir om man förmår erkänna äkthet i stort ointressanta och bör alltså lämnas därhän.


“Stenbron”, 2006, 49cm x 64cm, olja på duk

Jag har själv haft fördel av att kunna prata med Ivar om hans val och framtidsplaner. Min tilltro bär måhända ingen ansenlig tyngd, men detta är min blagg och jag tänker kort formulera den era värderingar till trots – Jag litar på att detta kommer visa sig värdefullt för Ivar, så till den grad att jag avundas honom. Det är i vårt samhälle få förunnat att kunna ta sig för det han nu gör. Om det ordningen stör, kör.

Jag känner trygghet. Min förhoppning är den att man i april äntligen för första gången kommer kunna föra en vettig dialog med Ivve.

Fridens lilja, Ivar, fridens lilja!

This entry was posted in Valdehouse. Bookmark the permalink.

3 Responses to Bror Ivar ska försvinna, kanske för alltid, IGEN!!!!!!!11

  1. A L V - A R says:

    En vis man skrev en gång en text som jag läste. Han skrev att när man väl gör ett försök på ett eget arbete, ändring i livssituation, inre frigörelse med mera så kommer de som står en närmast att omedvetet försöka förhindra en från vad man planerar. Ens egna gärningar blir en påminnelse av något de andra inte vågar göra. Detta skrev du dock själv mycket om ovan 🙂

    Jag har gjort ett antal försök på att skriva egna texter. När jag väl visat dessa för mina närmaste vänner så har jag aldrig fått någon positiv kritik tillbaka. Även när jag innan bett om att få något positivt har det fallit ut. Visst, detta kan bero på att jag är oförmögen till att skriva något… eller så är det motståndet. Motståndet att våra nära och kära vill ha mig där jag är. Att känna avund är ett prov på kärlek.

  2. Charliene says:

    Oh giv oss liv. Vacker värld vi lever i, en värld där valen i vardagen säger om vi får leva eller dö. Förhoppningsvis väljer vi olika. Förhoppningsvis vågar någon välja LIVET, det är fint att se!

    Vackert skriver brorsan! PUSS

  3. Sugamama says:

    Klanen Lethin lär ha en alldeles särdeles fascinerande genuppsättning. I’m thrilled. och då känner jag bara EN av er litelitegrann… Kör så det ryker, tutti!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *