Desillusionerad och vilsen

Jag svarar på ett mejl (ni inte får läsa). Texten är lite redigerad.

 

Vad strävar du efter och vad underordnar du dig i din strävan?

/…/

Sticker konstnären helt naturligt i klädstil och uppförande ut från allmänheten kan det säkerligen vara henom till kortsiktig fördel.
Gör hen det däremot inte så innebär en genomtänkt förvandling ett förställande baserat på fördomar och cynism, och på detta kommer hen förlora.
Ställt mot konstnärens faktiska produkt – konst / uttryck, är hens uppträdande av ringa betydelse. Likaså är hens förutsättningar att förändra kulturvärlden endast marginellt påverkade av hens sociala uppförande. Det att utgå från att uppträdande är av betydelse för konstnären som samhällskraft är att förringa konstnärskapet och helt missa dess strävan och ambition. Istället begränsar du det så till betydelselöst och kortlivat anseende, som i sin tur bygger på nyckfulla trender. Det att uppsåtligen ikläda sig en kostym kan inte ske utan ironi.
Det att ta plats och nå ut bör rimligen ske uteslutande genom redskapen konstnären bäst förfogar över.
För varje individ oavsett sysselsättning är det att anta att utsträckning av framgång svarar mot graden av självkännedom personen lyckats uppnå.

/…/

Huruvida dagens innovationer är jämförbara med gårdagens är högst subjektivt, om inte möjligt först i framtiden då vi fått distans till även denna period. Fascination inför framtiden kan inte motiveras bättre nu är för hundra år sedan och vice versa.
Sant är dock att vi lever i ett högervridet och kapitalistiskt samhälle vari det utmäts faktiskt värde på människan; vi värderas utifrån vår förmåga att konsumera och flytta makt uppåt i en avsmalnande hierarki. Vi luras och vi uppmuntras att lura. Så länge vi förblir handelsvaror dikteras alla regler av moral och etik endast då det är monetärt lönsamt.

 

Mer än som klassisk figurativ konstnär ser jag mig själv som person, om än en desillusionerad och vilsen sådan.
Frågan för mig förblir hur jag ska finna min plats i ett kapitalistiskt samhälle. Hur behåller jag min integritet under omständigheter som gör intrång på och kränker mig? Hur är jag i största möjliga utsträckning just JAG inom ett system vari jag är värdelös och därmed min frihet begränsad?

This entry was posted in Valdehouse. Bookmark the permalink.

4 Responses to Desillusionerad och vilsen

  1. Maine Carlsson says:

    Du vet, ordet integritet betyder ju inte bara frihet, oberoende utan även hederlighet. Och jag tror att hederlig, både i betydelsen ärlig mot andra och i betydelsen sann mot sig själv, kan man vara även i ett modernt samhälle. Förutsättningarna är förvisso inte alltid de bästa men den tid man lever i är ju den enda man kan påverka. Personligen tycker jag att nostalgi är ett tillstånd som tar alldeles för mycket energi från en människa och som ger alldeles för liten utdelning….

  2. valdemar says:

    I det stora håller jag med dig. Integritet är kanske ett sånt där knepigt ord, med olika innebörd beroende på vem du frågar. Själv tänker jag på en stabilitet inför livet med dess utmaningar. Oberoende. Okränkbarhet. Min uppfattning är att t.ex. du har stark integritet i det att du verkar ha svar och åsikter vid vilka du verkar kunna stå fast.
    I alla tider har folk med sämre förutsättningar än de mina lyckats förhålla sig konstruktivt inför världen. Undrar trots allt om just jag personligen har vad som krävs. Svaret (för mig) är sällan enkelt.

    Håller helt med om nostalgi. Skit.

  3. Maine Carlsson says:

    Det knepiga med hela konceptet integritet är kanske detta: vi har fått för oss/intalats att tro att man inte kan ändra sina åsikter utan att förlora sin i. Men så tror inte jag. Att ibland ändra åsikt, tankesätt och inriktning kan väl precis lika gärna vara ett resultat av att man har sett och tagit intryck av sin omgivning och av andra människors klokskap. SAMT att man processat den nya kunskapen, vägt och mätt och befunnit den nyttig och bra och därför gjort den till sin. Det kan jag inte se som ett hot mot i. utan ett bevis för en människas utveckling. Eller?
    Och så – det viktigaste är kanske att ställa själva frågan. Det tyder på att det nog finns de resurser som krävs.

  4. valdemar says:

    Jo, del av det knepiga med konceptet är kanske det, men inte heller jag tror att det är så.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *